av Kia Helles | apr 24, 2018 | Uncategorized
Det var länge sedan jag var så fascinerad och lyssnade så mycket på musik som av Avicii. RIP du förgyllde världen med fantastisk text och musik, du skrev texter som fick mig att fundera på livet, och jag funderade på dig som gjorde allt detta, tyckte du såg ledsen ut. Att ha över en miljard nedladdningar på en låt!!! Jag lyssnar på Malou om en film som gjordes om Tim Bergling. Det sägs där att han insåg att han var introvert. Att göra 813 konserter på 8 år är ca en var tredje dag är ju fullständigt omänskligt mycket speciellt då!! Att ha en hel industri och värld som sliter i en och inte kunna stanna och låta sig själv läka från utmattning, glädjelöshet och av att inte få tid att ta hand om sig själv. Att inte hitta den djupa mening som vi alla säkert söker. Även om han sas göra det så var han påpassad jämt. Kroppen är själens skepp och en jordängel till är borta och har lämnat en skatt till eftervärlden. Det är alltid en otroligt smärta för de som är kvar och sörjer en ung älskad människa. Tänk att inte kunna ta ett steg utan att folk ska ta bilder med en? Det blir som en mental besatthet att bli sedd med kändisar. Hur ska vi lära oss att ta hand om oss och vara hållbara och inte anpassa oss till omvärlden och dess besvikelser oavsett vem vi är och vad vi gör?
![Vad händer när vi dör?]()
av Kia Helles | mar 20, 2018 | Uncategorized
Funderar över livet, en kär vän gick bort för ett par veckor sedan. Tänker på var han är, var tar man vägen när vi lämnar kroppen? Vi pratar inte om döden och vi är livrädda för den. Vi är så rädda för döden att vi krampaktigt håller fast vid rädslan att dö att vi glömmer av att leva. Så länge vi är här i fysisk form på jorden kan vi leva och uträtta saker, så fort vi lämnar kroppen är inte länge själ och kropp ihopkopplade. Min kära vän hade ett stort hjärta och många kreativa ideer som han bidrog med, han ville hjälpa sina medmänniskor, ibland så mycket att det gick ut över honom själv. Så länge vi lever kan vi göra, uppleva, kreera, älska och skapa gemenskap och sätta våra unika avtryck. För att veta vad vi ska göra behöver kroppen sina drivkrafter för att hjälpa själens uppdrag. Nu kan min vän inte göra nått mer här, hans själ har lämnat kroppen. Det är som själen kliver ner i våra kroppar när vi blir till, vi stiger ner på jorden för att vi har uppdrag att utföra. Livet är nu och ska levas, ta hjälp om det är svårt, skaffa stöd och lyssna på själens röst och låt kroppen och egots drivkrafter göra jobbet. Ego kallas jaget. Först då får vi tillgång till hela oss. Kärlek till dig.
![Varför gör vi som vi gör?]()
av Kia Helles | jan 13, 2018 | Uncategorized
Varför är vi är vi här?
Funderar du på varför vi är här, på jorden, varför vi gör det vi gör? Ja det kan vara stora frågor, men det är livsnödvändigt att börja ställa dem. Vårt tvångsmässiga handlande, vi har inte kontakt med varandra för vi tittar mer på fb och mobilen än en medmänniska bredvid oss. Vår livsångest växer för att vi har övergivit oss själva, och vi letar efter livet långt utanför oss. Att titta inåt tar för lång tid och är bara flummigt och jobbigt och vi dämpar det med olika beroenden och medberoenden. Hur skulle det kännas att veta meningen med ditt liv att kunna göra det som du drömmer om, och vad skulle du göra då om allt var möjligt? om du lyssnade på själen? vi är så fast i rädslor att vi inte vågar leva, vi tror vi är fria, fast vi har inte tillgång till oss själva, utan klamrar oss fast i yttre attribut och tillfälliga impulser. Jag tittar på filmen “Minimalist”, jag är inte ensam att fundera på detta och tacksam för nya påminnelser och för Birgitta Granstrom och hennes geniala grymma Lifespidersystem (Klicka på länken och läs mer) som bidrar till att ha balans med egot och själen så att vi kan börja skapa en värld som är hållbar för kommande generationer, och relationer till oss själva och andra som vi är rädda om. Att göra något stort för världen börjar med oss själva ❤️
![Leder kommunikation till kontakt?]()
av Kia Helles | dec 25, 2017 | Uncategorized
God fortsättning vackra stjärna. Julfunderingar.
Att kommunicera betyder ju inte nödvändigtvis att vi har kontakt. Eller det kanske vi har, men är kontakten djup och meningsfull. Respektfull och glädjande? Att kommunicera kan man göra på många olika sätt. Verbalt och icke verbalt. Men det garanterar inte på något sätt att vi har kontakt på det sätt vi tror att vi vill ha, med den eller dem vi kommunicerar med. Det är en bra början och vi kommunicerar ju mest hela tiden utan att tänka på vad vi förmedlar. Vad är kontakt? Att se en annan människa som den är, att veta att den andra vet att hen är sedd. Det kan vara en blick, en känsla, en förståelse, en icke verbal energi av olika känslor som väcks i kroppen.
Att ha kontakt innebär att släppa taget om sig själv en stund och fokusera på den andra. Inte ta över deras liv och åsikter. Och sen gå tillbaka till sig själv och dela sina upplevelser. Som medberoende och anorektisk, vilket är ett djupare problem där utseendefixering, mat och ätandet är ett symptom, visar på en stor brist på självkärlek och förmåga att ta hand om sig själv känslomässigt, andligt, fysiskt och emotionellt etc. Eller att ta emot det som stärker, stöttar och är kärleksfullt bla. Utan en äkta förmåga till kontakt och istället fokusera helt på en annan människa, leder till att man tappar bort sig själv och vem man är, så att man ibland tom manipulerar för att få kontakt. Det gäller pengar, yrke, relationer, vänner, kärlek bla. En bristande förmåga att knyta an till sig själv och andra. Olika typer av beroende är sätt att slippa känna smärtan i att inte ha själslig och andlig kontakt med varken sig själv, andra och universum. Vi behöver oss själva för att kunna ha djupa och meningsfulla relationer. Vi behöver kunna uttrycka vad vi behöver och veta hur vi tar tar emot och hur vi ger. Hur vill du att din kontakt med dig själv ska vara och den till andra ska se ut? Julkramar till dig
av Kia Helles | nov 19, 2017 | Uncategorized
Känner du igen känslan av medberoende, om du är glad och på gott humör så är jag det också, och när den slår till plötsligt och tungt och meningslöshet slår till. Utlöst av vad någon sa eller lovat men inte uppfyllde. När andra inte alls reagerar eller gör som vi har förväntat oss. Som en hiss ner i barndomens mörka schakt utan att veta vad som utlöst det. En del människor och situationer och beteenden kan trigga detta och medberoende ser jag som brist på självkärlek, en oförmåga att ta hand om sig själv i alla situationer. Och beroende på vad som behövs för stunden blir det svårt att hitta nya lösningar och man gör som man brukar göra, tex kontaktar någon som man vet inte stöttar, eller agerar ut på ett vanemässigt sätt för att slippa känna smärtan av besvikelse och oförmågan att ta hand om sig själv. Att vara beroende av andra för att hantera sitt eget liv kan se ”normalt” ut, som djup vänskap eller kärleksfullhet mot andra, man kanske tom hjälper personer man inte känner för man är van vid det. Paradoxalt är det fint men hjälpen är ofta riktad åt fel håll. Det är inte konstigt att medberoende ofta upprepar barndomstrauma och blir kär i en person med självupptaget beteende. Den medberoende slipper ansvar för sig själv och det gör den självupptagne också eftersom den har hittat en ”räddare”. Det blir en relation mellan två personer där ingen av dem tar hand om sig med självkärlek. Utan istället manipulerar varandra att bry sig, istället för att lära sig ta hand om sig själva innan de genuint kan bry sig om en annan människa.
