c998352a-7bca-45cf-983f-f978ee67ec3dKänner du igen känslan av medberoende, om du är glad och på gott humör så är jag det också, och när den slår till plötsligt och tungt och meningslöshet slår till. Utlöst av vad någon sa eller lovat men inte uppfyllde. När andra inte alls reagerar eller gör som vi har förväntat oss. Som en hiss ner i barndomens mörka schakt utan att veta vad som utlöst det. En del människor och situationer och beteenden kan trigga detta och medberoende ser jag som brist på självkärlek, en oförmåga att ta hand om sig själv i alla situationer. Och beroende på vad som behövs för stunden blir det svårt att hitta nya lösningar och man gör som man brukar göra, tex kontaktar någon som man vet inte stöttar, eller agerar ut på ett vanemässigt sätt för att slippa känna smärtan av besvikelse och oförmågan att ta hand om sig själv. Att vara beroende av andra för att hantera sitt eget liv kan se ”normalt” ut, som djup vänskap eller kärleksfullhet mot andra, man kanske tom hjälper personer man inte känner för man är van vid det. Paradoxalt är det fint men hjälpen är ofta riktad åt fel håll. Det är inte konstigt att medberoende ofta upprepar barndomstrauma och blir kär i en person med självupptaget beteende. Den medberoende slipper ansvar för sig själv och det gör den självupptagne också eftersom den har hittat en ”räddare”. Det blir en relation mellan två personer där ingen av dem tar hand om sig med självkärlek. Utan istället manipulerar varandra att bry sig, istället för att lära sig ta hand om sig själva innan de genuint kan bry sig om en annan människa.