Att gå långt utanför din trygghetszon.
Kommer du ihåg vad du drömde om när du var liten eller yngre? Drömmar du kanske tom skämdes för eller fortfarande skäms för att du har i smyg, för att de verkade så utopiska. Som när jag drömde om att bli mannekäng eller modell på catwalken, eller som i Hollywood och se ut som en filmstjärna på röda mattan. Vi har lärt oss att vi inte ska tro att vi är något, vi har lärt oss att vi är ödmjuka om vi vi ger och ger och inte frågar efter något för oss själva. När vi inte syns eller ens vill synas. För det är narcissistiskt och egotrippat, eller är det verkligen det? Hur mår du när du inte får ta plats eller synas, eller ens uttrycka det som du längtar efter?
Om jag inte hade haft tillgång till mina drivkrafter så hade jag inte vågat vara delaktiga i olika sammanhang, för att det väckte både skuld och skam. Avund kan vara en otroligt destruktiv känsla och den indikerar även att du inte lever din fulla potential eller ens dina drömmar, stor som små. Det var någon som sa att “när vi träffat tre idioter samma dag är det dags att titta inåt”. Jag menar med det att när jag retar mig på andra så är det något inom mig som är otillfredsställt.
Jag har varit i Kroatien och Ilirija Resort och hållit ett föredrag om egot och själen, för 50 kvinnliga entreprenörer, om hur deras samverkan gör att du blir hel och får tillgång till hela dig. Jag har även levt ut drömmen om att vara modell en stund och få applåder när jag gått på röda mattan. Det var väldigt utmanande och läskigt och samtidigt väldigt tillfredsställande och kul. Så vad drömmer du om i hemlighet som du trycker ner med olika förklaringar? lyssna inåt och skriv ner vad du vill göra på din “Bucketlist” dvs din drömlista.
Här är några bilder på min timme av fame på röda mattan, tillåt dig att njuta av det du längtar efter, strunta i Jante och andra neggisar och kasta dig ut. 
Jag tillhör ju de där människorna som gör allt mer vad mitt hjärta säger. Det är ett av skälen till att jag kallar mig kärlekskrigare. Och apropå din promenad på röda mattan (BRAVO) så gjorde jag häromdagen karaokeepremiär i Quebec. Det var inget planerat. En ung kvinna kom fram och ville sjunga med mig, jag började med att säga tvärnej, men så tänkte jag att, va sjutton, jag kan göra det. Och innan det var vår tur, hade jag börjar se fram emot det. Jag visste ju dessutom att förutom mina vänner på plats, är det ingen som skulle se det… En av vännerna filmade mig och sedan la jag ut klippet på min Facebook-vägg – utan att först ha vågat titta själv. Nu har jag tittat lite – liksom 500 andra personer och jag har fått många glada tummar. Kul!
Jaa men tack, det var jätteroligt och väldigt pirrigt, funderade på att strunta i det, men det var något inom mig som ville, och visst är det roligt att få leva ut och vara sig själv lite mer än vad som andra förväntar eller önskar av en.Heja, heja dig som vågade sjunga och sedan lägga ut det så att andra får se och kanske också vågar. Så fortsätt vara du och gör med hjärtat. Om vi inte tar hand om oss och har kul också för vår egen skull så är det lätt att vi ger för mycket till andra, kramkram.
Heja dig Kia!
Jag chockades in i hjärteroten häromdagen när jag på en workshop (som ws-ledare) av en av deltagarna fick höra “Jag vill inte utvecklas”. Jag blev helt stum. Visste inte riktigt vad jag skulle säga på det. För jag är, liksom du, så himla nyfiken på “vad mer är möjligt om jag bara vågar utvidga min komfortzon, om så bara ett par cm åt gången?”!
Vad var det som chockade dig? vad tänker du om att inte utvecklas och vad lägger du i det? nu blir jag nyfiken. En del som inte vill förändras och stannar i sitt vanliga tillstånd kommer antagligen att blir tvungen förr eller senare att lära sig något nytt och “utvecklas” eller så går man i väggen. Vad drömmer du om att göra som du inte har sagt till någon? kramkram
Jag har lämnat trygghetszonen gång på gång, men jag har inte funderat så mycket på vad jag ville göra när jag var barn. Just nu funderar jag som bäst på att lämna min nuvarande zon (kallar den inte trygghetszon) men har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska hitta på den här gången.
Vad spännande att du vill lämna sin nuvarande zon, vad är det gör att du vill det? blir väldigt nyfiken på vad kommer att hitta på, du får berätta sen. kramkram
I dagens värld så är de nog tyvärr så att en dröm stannar där. De är för mycket fördomar och inre hat i vår värld. En svartsjuka stannar inte där utan folk bygger upp hat ist för avundan.Man kan vara svartsjuk men man behöver inte bli hatisk mot någon annans vinst.
Idag har människan inte tid för att reflektera över vad som är en bra ska. För den än egoistisk och själv upptagen. Människan måste backa och bromsa.
Jag kollade igår på gamla bilder över Göteborg. Sa till min man. Tänk om vi hade tagit alla människor från 70 års ålder och ner till 0 år. Samhället hade backar 70 år. Alltså till 1948! Redan då var världen förstörd men vi hade lärt oss medmänsklighet igen. Vi hade lärt oss leva i nuet och att vara den vi är. Inte leva i skuggan av dagen och att bara vara en av mängden.
Håller med dig att många stannar vid sina drömmar, mycket beroende på olika rädslor. Avund är som jag ser det ett starkt tecken på att man inte lever sin potential eller förmåga. Ja vi behöver stanna upp och lyssna på själen, reflektera och lyssna inåt. Jag tror att vi håller på att vakna, även om det tar sin tid, så håller vi på att bli medvetna. kramkram