Att vara medberoende och eller att missbruka något, det är i och för sig ett missbruka att vara medberoende för man fokuserar på en annan 
person och hjärnan blir kidnappad i båda fallen. En mental besatthet som triggar hjärnans belöningscenter.
Det höjer dopaminet som leder till en skön känsla, i alla fall en stund, tills du måste fylla på igen med samma. Som inte leder till annat än en ond cirkel av upprepande. Det leder i sin tur till hopplöshet och vanmakt.
Och det som bla leder till en ond cirkel är att vi inte kommer ur och loss ur den loopen, en loop som både är positiv och negativ och leder till eskalation av galenskaperna. Det kan vara skam och skuld. Djupa känslor som man har lärt sig och som kan vara flera generationer gamla mönster. Skuld att man inte orkar längre. Tex att man inte längre orkar hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Det kan vara skam för att, man inte orkar mer och att man vill ha ett annat liv. Sätt ord på det du känner, bara det lättar på trycket. Forskning visar att skuld och skam också triggar belöningscenter i hjärnan enligt forskare (Alex Korb). Där har vi det, varför det är så svårt att sluta och gå vidare. När vi fokuserar på problemet istället för lösningen och det vi längtar efter. kramkram kia
Skuld och skam
Intressant det här med skuld och skam och vad det kan göra med oss. Jag håller helt med dig att det man sätter ord på ofta minskar. Att bli lyssnad på är så viktigt!!
Tack för ditt inlägg. Ja vi borde lyfta skammen på bordet så att den försvinner och tynar bort. Det blir en paradox att inte uttrycka det man skäms för mest, så när vi blir lyssnade på kan vi helas.
Visst är det intressant att veta att vårt belöningssystem går ingång på skam, med sagt så kanske vi kan släppa taget om våra känslor av att vara knäppa eller dåliga. Så underbart att tänka om. Vas är det bästa som kan hända, tack!
Att visa sig sårbar är inte lätt men om vi kan det så kommer vi att bli så mycket helare som människor. Jag har inte tänkt på att skuld och skam även kan trigga vårt belöningssystem, det låter ju självklart när jag läser det. Det är många som är skuld-och skamdrivna. Det är ju ofta det som förväntas av oss, att var glad och stolt för våra framgångar det premieras inte lika mycket. I dag ska jag tänka mer: Vad är det bästa som kan hända?